onsdag 22 juni 2011

Låt dalahästen vila i frid

Dalahästen är sedan länge död som folkkonst och konsthantverk. Den var först en omålad trähäst, en tålig leksak för barnen. Den skulle hålla i generationer. Därför var den oftast grovhuggen och en förhållandevis klumpig tingest. Sedan blev det ett sockenhantverk. Dalahästen fick plötsligt färgpigment. Den fick samma karaktär och färgskala som möbelmåleriet. Dalahästen blev både födkrok och betalningsmedel samt populärt souvenirföremål när Dalarna förvandlades till ett av överklassens turistattraktioner på 1800-talet.

Dalahästen har gjort en gigantisk klassresa. Under resans gång har den sedan länge förlorat både sin själ och sitt hjärta och sitt ursprung. Dalahästen är en massproducerad vara på en marknad där bäst-före-datum gått ut för mycket länge sedan. Dalahästen är en fullständigt förstenad företeelse, ett slags konkrement, som skapar en värkande och smärtsam njursten i den allmänna nationalromantiska myten om Dalarna som både hämmar och understödjer en trångsynt självbild av landskapet och dess invånare.

Nu skall dalahästen föra oss in i framtiden. Det har Region Dalarnas politiska elit bestämt. Vad säger det om oss invånare och Dalarna av i dag? Har inte länet några färgstarka personligheter och kulturella särdrag idag som är betydligt viktigare att visa upp för framtida generationer? Det finns en osäkerhet, en ängslan som slår vakt om den traditionella och konservativa bilden av Dalarna som ett svunnet idylliskt vykort från förr. Konstnären Peter Johansson från Sälen har ju gång på gång ifrågasatt dalahästen och andra symboler för en ganska så inskränkt lokalpatriotism.
Region Dalarnas påbud om att dalahästen skall marknadsföra varje kommun i länet är ett bevis på att man inget lärt, inget hört eller sett. Bakgrunden är en marknadsundersökning gällande allmänhetens syn på Dalahästen. Undersökningen visade att den var ett lika bra varumärke som Ikea och Volvo. Där uppstår också ett tankefel. Landskap är inga endimensionella varor eller produkter. Nu har Region Dalarna dessutom lämnat över dalahästen till reklammakarna. Resultatet har blivit en ny dekorerad häst med ett slags spräcklig "folkdräkt" som ingen sett maken till tidigare. Är det en dalahäst överhuvud taget? Ja, det måste ju turisterna grubbla över.
Nu skall den rent ut sagt förskräckliga spräckliga reklamhästen tryckas in i varje kommuns egen logotyp. Varför? Södra Dalarna består av utpräglade industriorter och har en helt annan historia att både förmedla och identifiera sig med. Vad skall jag svara när en turist frågar mig utanför valsverket i Smedjebacken var närmaste dalahästtillverkning finns på orten?

Jag kommer att bli han/hon svaret skyldig eftersom bruksorten aldrig har haft något med dalahästen att göra. Smeden – däremot – kan jag berätta en hel del om, liksom sjöfartens, hyttornas, gruvornas och järnarbetets betydelse för samhället. Bergslagen är vår närmaste och största identitet även i en framtida storrregion. Dit hör inte Siljansbygden.

Ulf Lundén
Kulturredaktör på Dalademokraten

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar